Nu försöker vi skriva igen. Det går nästan inte att spara det vi gör.

Vi har varit i Khon Kaen ett par dagar. Familjen Kindstrand har redan åkt till Wans hemby. Vi ska dit nu

Alla mår bra och vi triv jättebra här. Vi har bott på ett mycket trevligt hotell. Vi har hunnit se staden, träffat svenskar, hälsat på hos SOS mission och en del annat.

Nu kan det dröja en vecka innan vi kan skriva igen. Vi vet inte när vi kommer åt Internet.

Ha en fortsatt skön sommar!! 

Äntligen har vi fått tag på ett Internet med fart i. Då passar vi på att lägga ut några bilder. Titta och njut...

Nu är det sent på kvällen och jag (Karen) igen. Imorgon åker vi vidare och man vet alldrgi hur det blir med ström eller nät?  Det tar lite tid att lära sig skriva kommentar till bilderna. De kommer här: Ni har fått se familjen Kindstrand så att ni vet hur vi alla ser ut. Sen ser ni en Taxi som tar oss, genomvåta efter den blöta båtfärden, till "vår" strand. Sen får ni se stranden där vi väntar på båten. Anja och Hanna har fått flätor.

Idag har vi besökt vårt första stora tempel. Spännande! Sen har vi packat, igen! Men jag tror vi kommer tillbaka hit. Vilken sympatisk stad Chiang Mai är!

Und noch einige Worte auf Deutsch. Bin zwar viel zu müde dafür!

Uns geht es gut! Nach einigen Tagen auf der Insel Samet, sind wir über Krung Thep ( der anfang von Bagkoks richtigen namens) mit dem nachtzug nach Chiang Mai gefahren. Super Hotel, trockene Kleider, saubere Betten geniessen wir hier und haben eine sehr sympatische Stadt etwas kennengelernt.  es ist wirklich super hier! Morgen gehts weiter, gegen osten. Wenn wir wieder mal Strom und ein Netz haben werde ich mehr auf Deutsch schreiben. 

Sådär. Nu har vi hittat ett nätverk som är lite snabbare och lite bekvämare så nu kan jag också tänka mig skriva lite. Sitter i ett luftkonditionerat hotellrum med min egen dator och betalar en bath per timme.

Lasse har ju skrivit utförligt om våra äventyr hittills. Här kommer en kortare verson av fortsättningen.

Vi har lämnat Samet, med båtfärd i solsken denna gång. Tog oss med en taxi till Krung thep ( Början på Bangkoks riktiga namn) och hade några timmar på oss där. Vi gick till Herbalife och handlade! Ja, det finns ett distributörscenter dit man kan gå som till en vanlig affär. Ordentligt försedda med produkter drog vi ut för att under några timmar se lite av staden. Med en tuctuc åkte vi mitt in till staden, såg ett enormt affärscentrum med människor, affärer, varor, priser som vi inte sett nån gång! Jag skall aldrig mer handla kläder nån annanstans än här. Gissa på storleken på Hannas ögon när hon hittade en Hallo Kitty affär! Där fanns allt!! ( kläder, väskor, klockor, tangentbord,…….!!). Vid 21 tiden klev vi på vårt tåg. Sköna sängar och trevlig personal möttes vi av och de flesta av oss somnade snart. Frukost serverades, vi shakade och såg härliga vyer,risfält som byttes mot berg och djungel med spännande växter. Vid 15 tiden var vi äntligen framme i Chiang mai. Vilken spännande stad! Vi blev hämtade med en bil och körda till ett lyxhotel ( det är så det känns efter Samet!) allt ordnat av Wan i förväg. Underbart!! Här kan vi vila, tvätta oss och våra kläder, äta bada, ha det helt underbart skönt. Och torrt!

Här har vi hunnit gå på nattbasar, beställa kostymer, åka ut på landet, rida på elefanter, se och uppleva en massa spännande skaker. Här stannar vi lite till, tror jag.

Nu måste vi ner och äta frukost. Jag skriver snart igen.

Onsdag 18 juni

Först måste vi berätta om igår kväll. Hela dagen hade varit slö. Per, Charlie, Kevin, Daniel och Hanna ville gå till nästa beach och titta på ett eldkastarspel av något slag. Anja ville gå och lägga sig. Karen och jag ville ringa hem med datorn. Sagt och gjort. Någon timme senare började det regna, ett normalt regn. Efter en kort stund tilltog regnet till monsun och åskan kom. Det blixtrade och small med kanonbrak! Vi sprang upp till Anja som låg och sov. Sov gjorde hon inte, hon var jätterädd. När åskan kom så vibrerade bungalown av dundret.

Efter någon timme kom de andra hem, litet våta och lagom uppskrämda. Det var ett eget äventyr.

Idag har vi gjort olika saker. Familjen Kindstrand ville utforska ön med moped, Anderssons med båt.

Kindstrandarna for iväg på dessa icke-vägar och hade en del roliga stunder i lervällingen. Enligt uppgift hade Pers moped stora problem i uppförsbackarna pga överlast, uppgiften har dock inte gått att verifiera.

Anderssons gjorde en rundtur runt ön med båt. Först fick vi dock åka moped för att komma till hamnen där båten väntade. Under dagen gjordes några stopp för bad från båten, snorkling och ett besök på en fiskodling. Särskilt snorklingen var uppskattad.

Vi har haft ännu en dag av lugn och ro trots utflykterna. Vilan är bra för oss alla, Alla mår bra igen.

Imorgon ska vi lämna Koh Samed och bege oss till Bangkok för vidare resa till Shang Mai. Det kan dröja ett par dagar innan vi kan skriva igen.

Fredag 13 juni

Då var det dags att åka iväg. Resan till Stockholm gick utan problem. I Märsta hämtade vi upp en av våra ”bilvakter”, Pelle, som ska ha hand om en av bilarna. Den andra bilvakten, Andreas, mötte upp vid Arlanda.

Tack, grabbar, för att ni hjälper oss med bilarna!!!

Så tog vi oss till incheckningen med våra 11 väskor och 10 ryggsäckar. Vi tänkte vi skulle resa med lätt packning…

Nej, vi har med oss c:a 75 kg fotbollskläder som vi ska dela ut i två skolor i Thailand.

Ombord på planet så fick vi inte de platser vi förbokat. Det gick bra ändå, även om några muttrade.

Vad gör man nu i en sardinburk i 10,5 timmar (förutom att trängas)? Vi åt, spelade datorspel, pratade, sov, tittade på film, sov, kräktes(Charlie), sov och åt. Sen var vi framme.

Lördag 14 juni

Flygplatsen i Bangkok är JÄTTESTOR (Huvudterminalen är 500 m lång). Som tur är har familjen Kindstrand gjort den här resan förut så vi kunde komma igenom passkontroller och tull utan problem. Innan dess, vid bagageutlämningen, fick vi problem. En väska saknades. Den stod kvar på Arlanda. Som tur var innehöll den bara fotbollskläder. Flygplatsen skulle köra hem den till Wans by. Bra service!

Då var vi igenom och äntligen i Thailand. Här mötte några av Wans släktingar upp. En skulle ta hand om några väskor, en skulle ta fotbollskläderna och en skulle köra oss till en ort i närheten av Rayong. Där skulle vi övernatta för att sedan ta oss ut till Ko Samed, en ö där vi skulle bada och softa.

Vi hade nog alla ställt in oss på att transporten skulle vara en gammal Toyotabuss, mer trasig än hel. Vi blev mycket förvånade när vi kom fram till en smärre lyxbuss för 11 personer. Vi fick en mycket behaglig resa. Tack!

Väl framme hittade chauffören ett litet hotell två minuter från hamnen där båten skulle gå. Vi accepterade priset, 1600 bath (c:a 300 kr för nio personer), och bodde bra den natten.

Söndag den 15 juni

Efter en för de flesta god natts sömn (Lasse hade lyssnat på åska,blåst och regn istället) blev det marsch till frisören. En thailändsk frisör kan inte ha bråttom. I Sverige däremot blåser det till i huvudet så är håret borta. Här tog det lång tid och det blev bra. 5 klippningar, en flätning och tvättning. Allt för 80 kr.Tillsammans

Medan vi satt hos frisören blev vi hungriga. Vägg i vägg med frisören fanns en restaurang med svensk!  ägare. Där åt vi en mycket god brunch. Nu skulle vi till båten. Vi tog våra väskor och började kånka mot hamnen. Vi hann cirka 100 meter innan folk kom och ville hjälpa oss. En man sålde biljetter till oss. Vi trodde det var till den stora färjan, men icke! Han var jägare för en annan, mycket mindre båt visade det sig. Han bad oss vänta under tak medan han hämtade båten. Vi väntade 10 minuter. Sedan kom en herrgårdsvagn (Mitsubishi) tror jag. Ut hoppar en annan man och säger att om vi inte vill vänta en timme till måste vi skynda oss på. Så öppnar han bilen, stoppar in alla väskor och 9 personer! Några av barnen satt längst bak i bilen och höll i varandra och väskorna. Det gick nämligen inte att stänga bakluckan!

Ut på piren körde han oss, tack och lov inte för snabbt, fram till en båt. Utanför den båten låg vår båt. Vi började packa ur bilen när REGNET kom. På 8 sekunder blev man genomvåt! Vi klättrade, hoppade och bar oss åt för att så snabbt som möjligt komma ner i båten. Regnet fortsatte ösa ned och båten åkte inte förrän regnet nästan slutat.

Väl ute på havet kom regnet igen, den här gången från sidan. Allt blev genomblött, verkligen allt! Konstigt nog skrattade vi bara åt eländet. När regnet var som värst såg vi mindre än 100 meter framåt. Ön försvann i regndis. Så småningom lugnade vädret ner sig och vi kom ihamn på Ko Samed. Per och Wan ville till en speciell ort på ön där de träffades för 19 år sedan. För att komma dit måste vi ta en taxi. Wan fixade fam en taxibil. Det var en pick-up med säten på flaket. Där fick vi och packningen sitta.

Efter en stunds gumpande på Afrika-vägar kom vi fram till en vit strand med små bungalows. Fantastiskt! Nu kan semestern börja!!

Först måste vi ha någonstans att bo. Vi hyrde bungalows utan ac men med fläkt. Kall dusch och toa ingick i det fashionabla priset av 300 kr per natt. Vi installerade oss snabbt och kastade oss sedan i badet och badade resten av dagen

Måndag 16 juni

Nu börjar rutinerna. Vi gör så litet som möjligt. Vi äter, badar, umgås och har jätteskönt här. Tubtim, som vår resort heter, ligger i den del av ön som är nationalpark. Här är det mesta orört så långt det är möjligt. Inga höga hotell, bara småhus och bungalows. Servicen på resorten är mycket bra. Alla är vänliga och vi skojar med varandra och lär varandras språk. Det hela är mycket familjärt. Maten är god, vattnet vått och alla mår bra.

Tisdag 17 juni

Anja är magsjuk! Hon har varit vaken större delen av natten och vandrat mellan toan och sängen. När vi övriga gick till stranden tog vi med Anja och lade henne i skuggan. Bredvid oss håller ett gäng thaimassöser till. De är jätteduktiga på massage, hårflätning mm. De tog hand om Anja och smorde en svalkande olja på henne. Nu på eftermiddagen börjar hon komma igång igen.

Solen är uppe med full styrka idag, vilket flera av oss kommer att få erfara ikväll. Huden har en färg som skiftar från gris till välstekt. Aj!

Wan har lämnat oss för att resa hem till sin by. Hon möter upp oss i Bangkok på torsdag.

För övrigt gör vi som på måndagen.